Hallå där.
Jag heter Job Amöba och jag har dåligt minne, och det försätter mig ofta i mer eller mindre prekära situationer. Ett exempel är när något spektakulärt hänt mig eller nån annan och jag är så hänförd att jag vill spilla bönorna inför hela bekantskapskretsen om det. Det prekära brukar infinna sig när jag berättar samma anekdot för samma person för tredje gången, med precis samma entusiasm som första gången. Det finns en möjlighet att det beror på att jag har alldeles för många vänner, men det känns väl sådär lagom troligt. Självklart blir jag trackad för det här, jag menar, tänk själv att få samma subkulturell trivia återberättad gång på gång, och det var knappt roligt första gången. Jag är rädd att det kommer att leda till att jag slutar dela med mig av allt fantastiskt jag vet, typ flensvigslar och vilket år det var dimmigt i Lützen (1632), men frågan är vem som egentligen förlorat på det?
En bra grej med att ha dåligt minne är att jag återupptäcker band rätt ofta. Nu senast var det holländska LÄRM som mig att inse att musik alltid alltid alltid ska spelas så fort det bara går. Det har också hänt ett flertal gånger att jag lagt på "Garanterat mangel" med MOB 47 och bara kapat över hur jääävla bra det är.
Som avslutning ett vardagsdilemma: Jag borde fylla i mina löne och fk- papper, men tänk om nån spelar nån rolig maul i Warcraft III och jag missar det? Det skulle suga mer än att inte få ut mina pengar den här månaden heller.
Fred.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)