Job Amöba vs. ev. Gud

Det var längesen, om någonsin, som jag ansåg mig tro på Gud. Visst, jag är döpt och konfirmerad, och när farmor levde så brukade hon ta med mig till kyrkan, men särskilt troende har jag aldrig varit. Nu som crust-as-fuck 20-åring har jag gått ur Svenska Kyrkan som ett ställningstagande, och inte av snålhet som de flesta verkar tro. Nu är säger jag inte bara att jag är ateist utan är det också på pappret.

Idag bevisades återigen att Gud, om han finns, är ett riktigt praktarsle. Jag har varit sjuk typ hela veckan och fick ställa in både en kanotutflykt och Punk Illegal, och idag när jag äntligen känner mig frisk nog för att skata så händer det här: Alex ringer vid tolv och säger att vi drar och skatar klockan två, visst, säger jag. Efter att ha duschat bort den gångna veckans sjukdom och tagit på mig riktiga byxor och hela den grejen så har jag en massa tid över och bestämmer mig för att försöka läsa klart The Fellowship of The Ring innan klockan två. Halv två hör jag det förhatade smattret av regndroppar mot altantaket och svär en stund. Tjugo över två ringer Alex och säger att det har slutat regna och är torrt på ytan. Jag drar dit men hinner bara high-fiva Alex och Tobbe och droppa för en line innan det börjar regna igen och vi tvingas avbryta. Det har sagts förr och tål att sägas igen, om Gud finns så bör han hängas.

Organiserad religion - Nej, nej, nej, för helvete!

Min farsa är häftigare än din farsa pt. 3

Äntligen når jag upp till en trilogi!

Jag och käre far har planerat att bestiga Kebnekaise och samtidigt besöka Sveriges enda glaciär, Tarfala. Det här innefattar en jävla massa spankulerande och farsan är inte den som, i likhet med de flesta gubbar i 50-årsåldern, motionerar eller över huvudtaget rör på sig i onödan. Jag menar, Malå är inte stort, men han kör ändå bil till jobbet. Lite orolig över hur bra han ska klara av den här strapatsen frågar jag följande:

Jag: Ska vi träna innan vi åker till Kebne?
Farsan: Hmm, jag kanske går till jobbet nån dag.

Optimist eller dum i huvudet, det bestämmer ni.

Fotnot: När jag tänker efter så har han mer erfarenhet av att gå långt med tung ryggsäck, i och med att hon gjort lumpen. Det var 30 år sen iofs. Vi får se vad som händer och jag rapporterar ev. hur allt gick på er favoritblogg Nej Fortsätta!

Min farsa är häftigare än din farsa pt. 2

Det här har mer att göra med att jag verkligen är min fars son, även om han förnekar det ibland.
Exempel från när jag var typ 13:

Farsan: Hur lång har du tänkt bli egentligen?
Jag: Jag vet inte, 1.90 som farsgubben kanske.
Farsan: Men jag är inte.. Jaha, du menar långa brevbäraren.

I vilket fall:

Robin Söderlind har just vunnit en tennisfinal, eller nåt, när följande utspelas:

Mamma: Tänk vad roligt att han vann!
Jag: Nja, så stort är det väl inte?
Mamma: Det är det väl visst!
Jag: Du glömmer en viktig sak...
Farsan: ... det är tennis.
Jag: ... det är tennis.