Job Amöba vs. ev. Gud

Det var längesen, om någonsin, som jag ansåg mig tro på Gud. Visst, jag är döpt och konfirmerad, och när farmor levde så brukade hon ta med mig till kyrkan, men särskilt troende har jag aldrig varit. Nu som crust-as-fuck 20-åring har jag gått ur Svenska Kyrkan som ett ställningstagande, och inte av snålhet som de flesta verkar tro. Nu är säger jag inte bara att jag är ateist utan är det också på pappret.

Idag bevisades återigen att Gud, om han finns, är ett riktigt praktarsle. Jag har varit sjuk typ hela veckan och fick ställa in både en kanotutflykt och Punk Illegal, och idag när jag äntligen känner mig frisk nog för att skata så händer det här: Alex ringer vid tolv och säger att vi drar och skatar klockan två, visst, säger jag. Efter att ha duschat bort den gångna veckans sjukdom och tagit på mig riktiga byxor och hela den grejen så har jag en massa tid över och bestämmer mig för att försöka läsa klart The Fellowship of The Ring innan klockan två. Halv två hör jag det förhatade smattret av regndroppar mot altantaket och svär en stund. Tjugo över två ringer Alex och säger att det har slutat regna och är torrt på ytan. Jag drar dit men hinner bara high-fiva Alex och Tobbe och droppa för en line innan det börjar regna igen och vi tvingas avbryta. Det har sagts förr och tål att sägas igen, om Gud finns så bör han hängas.

Organiserad religion - Nej, nej, nej, för helvete!